Fiske på ön Ascension Island 2002
Följande text är en bearbetning av en ursprunglig berättelse av fiskaren själv, Henrik Svensson. Texten har bearbetats och kompletterats med fakta om ön hämtad från den officiella hemsidan www.ascension-island.gov.ac.
Bearbetning: Dan Källman
Ascension Island är förmodligen en av de mest avlägsna platserna i världen. Den ligger mitt emellan de två kontinenterna Sydamerika och Afrika och närmaste granne är ön St Helena en bit längre år sydväst. Det enda rationella sättet att ta sig till ön från Sverige är att flyga med RAF (Royal Air Force) från basen Brize Norton i Oxford, England.
En snabb titt på världskartan gör att man genast förstår att det finns möjligheter till fiske i världsklass. På ön bor det ca 1000 personer, allting kretsar kring de två militärbaserna. En vulkanö som Ascension Island är väldigt ogästvänlig, uppe på bergstoppen finner man lite växtlighet men i övrigt är det ett riktigt månlandskap. För intresserade finns ytterligare detaljer om ön i slutet av denna fiskeskildring.
Ascension Island har av militära skäl under långa perioder varit stängt för turism och båtar har inte haft tillstånd att närma sig ön. Detta innebär också att yrkesfiske aldrig bedrivits. Öns avsaknad av riktig hamn försvårar också situationen, större fartyg måste angöra bojar och använda sig av mindre båtar för transporterna till ön.
Båtarna Shy och Andromeda förflyttades från Ghana i Afrika till Ascension Island under juni månad 2002. En båtfärd som tog 11 dygn, ett äventyr i sig. Deras första fiskedag var 8 oktober och jag började fiska den 12 oktober. Vinden här nere ligger konstant mellan 8-12 m/s dygnet runt. På Andromeda använde vi allt från 16 lbs upp till 130 lbs och all utrustning är av toppkvalitet. Besättningen är mycket rutinerad och man är själv hela tiden delaktig i betesval och "rigging". För de här killarna är det dessutom en dödssynd att kroka en fisk åt någon annan!
Eftersom ingen riktigt vet hur, var eller när det är bäst att fiska på Ascension Island kommer det närmaste halvåret att bli mycket intressant att följa. Artrikedomen är i varje fall enorm och individerna förefaller vara stora. En intressant detalj är dessutom möjligheten till kustfiske. Efter att ha pratat med några ur lokalbefolkningen är nog bästa tiden att fiska från land i början av mars. Det är då betesfisken trycks in mot klipporna vilket gör det fullt möjligt att fånga wahoo och gulfenad tonfisk från land! I oktober lär fisket från land vara bra efter black jacks, grouper och en massa andra färgstarka fighters. En black jack är minst lika stark som en tonfisk, tyngsta jag fick var runt 10 kg. En grym fighter!!!
PÅ HAVET
Första dagen på Andromeda gjorde vi en chansning och trollade plugg rakt ut i sydatlanten. Efter 5 timmars fiske hade vi varken sett, hört eller luktat på fisk. När vi var ca 35 distans från ön vände vi och gick rätt in i ett område där vågtopparna signalerade slaktplats för någon typ av predator, det t.o.m. luktade fiskolja i området. Behöver jag nämna att hjärtat bultar? Tyvärr händer ingenting och den första dagen slutar i moll, vi kammar noll!!! Andra dagen bestämmer vi oss för att fiska runt ön och nu blir det action. Efter endast 10 minuter får vi ett trippelhugg på 20 lbs utrustningar och upp kommer i snabb takt på dessa lätta grejor gulfenad tonfisk, wahoo, jacks, dolphin, rainbow runners och diverse tonfisk.
Vi bestämmer oss för att testa trolling, som agn använder vi en gulfenad tonfisk på 7-8 kg! Vi har kört sakta i ca 4-5 knop i kanske 2 timmar när det plötsligt börjar hända saker. När jag är framme för att kolla utrustningen och lyfter 50 lbs standup-spöet börjar rullen plötsligt yla! Nu går allt mycket fort! Les (kaptenen) skriker till mig "-SET THE HOOK!!" samtidigt som han gasar på rejält framåt, när fisken är krokad backar vi hysteriskt och där står jag utan spöbälte och vevar för allt smör i Småland. När jag till slut får mitt bälte kan jag börja sätta lite press på fisken. Efter ca 10 minuter ser vi att det är en blue marlin i 450 lbs-klassen och ytterligare 5 minuter senare är den inne vid båten. När däcksmannen Zacko böjer sig fram för att lossa fisken drabbas den av panik och de närmsta sekunderna är den mer över än under vattenytan och i ett av hoppen lyckas den göra sig fri från kroken. En sådan här marlin på runt 200 pannor ska man normalt inte kunna få in till båten på en kvart men som många andra större fiskar så uppträdde den för självsäkert. Och varför inte, här ute har de inga att vara rädda för!
STORHAJ
Mörkret lägger sig fort och vi väljer att ankra upp för att kunna hålla ett vettigt mäskstråk. Vi fiskar med en hel tonfisk som agn samt två lättare utrustningar med mindre beten för gulfenade tonfiskar. Här nere gäller det att mäska lagom, med för mycket mäsk får man problem med galapagoshajar. Under de första timmarna efter skymning är normalt fisket bra på gulfenad tonfisk och detta bekräftas under den första timmen. Då ropar plötsligt Les från Flybridge "-WE HAVE A MAKO UNDER US!!!" I strålkastarskenet ser jag makon göra en u-sväng bakom båten och det går fort!! Den försvinner ut i mörkret lika snabbt som den dök upp. Febril aktivitet uppstår, snabbt fram med spö, tackel, agn och ut i havet med härligheten. Jag sänker ner betet 6-7 meter under båten, inget händer och jag står där med darrande händer. Jag tittar ner och först nu inser jag vad jag gjort, jag står och håller i ett 30 lbs spö bestyckat med en TLD30. Längre hinner jag inte fundera eftersom makon nu dyker upp igen alldeles bakom akterspegeln, jag vevar upp betet och GULP....hajen suger i sig betet. Nu går det undan!! På 10 sekunder har makon lyckats få med sig alldeles för mycket lina och jag bestämmer mig för att sätta kroken. Rusningen som följer när kroken sjunker in i hajkäften är brutal, det börjar bli dåligt med lina på rullen. Nu börjar fighten, ankaret "bojas" med lysstav och motorerna startas upp. Panik!! 60-70 meter lina kvar på rullen när vi börjar backar fullt med de dubbla MAN-dieslarna (1400 hk), det vrålar från motorerna och det piskar upp enorma mängder vatten i den grova sjön. Linmängden på rullen börjar nu rätta till sig men känslan jag har i kroppen säger mig att det här blir tungt. Hajen förflyttar sig oerhört snabbt, ena stunden är den vid ytan för att i nästa ögonblick dyka snett ner 200 meter.
Efter ca 1,5 timmes fight går handtaget av på min TLD30, trots att rullen var helt ny. Vi hittar en hylsa att trä på för att få något att hålla i. Vi kämpar aktivt för att hela tiden hålla igång hajen och inte ge den möjlighet att återhämta sig, snabba kort pump med spöet i kombination med att hela tiden ändra båtens position. Under hela fighten hade makon övertaget, men efter 3 timmar började det kännas som att hajen mattades en aning. Den fortsatte dock att överraska gång på gång med otroliga rusningar! Efter 4 timmars stenhård kamp drog jag bromsen i botten, lade tummen på spolen och pumpade av all min kraft. Hade makon gjort en enda riktig rusning då, hade linan gått av direkt. Men den var nu besegrad. En kvart senare kommer en mako i 400-450 lbs klassen upp till ytan. En mördarmaskin som är otroligt vacker. Efter några foton kapade vi vajern och lille Henrik kunde tejpa ihop sina blödande knän. Den natten sov jag gott, trots att rullen bara var skrot!!
STÖRRE HAJ
Tredje dagen satsade vi på kvällsfiske, vi ankrade upp och tacklade upp två 130lbs utrustningar med stora feta tonfiskar som agn. Dessa hissade vi ner till botten på ca 120 meters djup. Samtidigt fiskade vi pelagiskt med 50lbs grejor efter tonfisk och annat huggvilligt. Efter ca 1 timme kom det första hugget. När det sakta tickar ut lina på en 130lbs utrustning och du vet att agnet är en tonfisk på 7 kg, då är det ståpäls!! Jag plockar upp spöet, sätter mig i stolen och väntar ytterligare. En titt på Les och han nickar försiktigt. Jag sätter kroken av all min kraft och får snabbt kontakt med fisken. TUNGT!!!!!!! Bromsen står nu på strike vilket innebär mycket hög lyftkraft, men hajen fortsätter dra ut lina mot denna höga belastning. Det går inte lika fort som med makon utan mer tungt och stabilt. Jag vinner lite lina men så plötsligt ändrar hajens beteende karaktär, korta stötvisa rörelser gör att det hela känns mycket obehagligt. När jag börjar få in top shoten på rullen går linan av med en våldsam kraft (det är inte så dumt med vänster hand på rullen när man sitter i stolen). Det visar sig att hajen har börjat rulla upp sig på linan och kommit åt nylontafsen.
Det är bara att agna på igen och denna gång tar vi ena halvan av en 23 kilos wahoo som agn! Ner till botten igen och vänta. Efter ca 30 minuter börjar det rycka i wahoon nere på botten, först lite försiktigt för att sedan bli allt mer aggressivt. Jag krokar hajen och sätter full belastning när jag pumpar, men den här gången sänker jag bromsen så fort jag känner att hajen börjar rulla. Efter 25 minuter är hajen nära men plötsligt känns ingenting. Med andan i halsen vevar jag som en besatt och får kontakt igen. Hajen kommer upp till ytan och den är stor!!! I ljuset från flybridge ser den grotesk ut. Det är en Sixgill shark, en kamtandshaj. Les säger att han tror det är ett världsrekord och vi bestämmer oss för att gaffa hajen, vilket inte är helt enkelt. Skinnet på en sixgill är mycket svårt att penetrera, vi gaffar den i munnen och lägger en tamp runt stjärten. Sedan släpar vi hajen baklänges tillbaka in till ön där vi blir tvungna att binda fast hajen vid en boj. Där får den tyvärr ligga i 2 dygn innan vi får tag på någon som kan lyfta den med kranen. Vågen stannar på 1 221 lbs, en respektingivande vikt som innebär världsrekord med nästan 200 lbs marginal. Det blir givetvis stor uppståndelse på piren eftersom en sån här haj aldrig tidigare gästat ön. Kamtandshaj är en art som normalt lever på stora djup men när den jagar sin föda kan den gå in på grundare vatten. Huvudfödan utgörs av fisk och till viss del säl, det har rapporterats att arten har fångats av yrkesfiskare i ytan.
FAKTA OM ÖN
Ascension Island är ett orört fiskeparadis, det måste vara få ställen i världen som kan erbjuda någon liknande. Ön ligger på 7.95°S, 14.37°W. Upptäckt 1501 av Juan da Nova Castella, men denna första kontakt dokumenterades aldrig varför nästa kontakt betraktas som den officiella upptäcktstidpunkten. Därför står det i historieböckerna 1503 och upptäckarens namn var Alfonso d'Albuquerque. Ön blev strategiskt viktig först i samband med Napoleons exil på grannön St. Helena; engelsmännen var rädda att ön kunde användas vid fritagningsförsök och besatte den. I oktober 1815 kom en engelsk truppstyrka till ön och 1823 tog engelska marinen över skötseln fram till 1922 då Ascension blev en del av St. Helena. 1942 byggde US Army Engineers flygfältet, men efter 2:a världskriget var ön i privat skötsel av företaget Cable and Wireless. 1957 kom amerikanerna tillbaka och 1967 byggdes en NASA tracking station (nu nerlagd). 1966 byggde BBC en relästation för Sydamerika and Afrika. Ascension uppmärksammades internationellt under Falklandskriget då ön användes flitigt av engelsmännen som mellanstation/lager. Ascension Island har idag en befolkning på ca 1,250 personer. Aktörer på ön idag BBC och Cable and Wireless Ltd med radio/länk anläggningar samt RAF och USAF. Dessutom finns på ön satelitanläggningar kopplade till det europeiska rymdprogrammet.
Och så då sportfisket. Just nu finns de båda i texten omnämnda båtarna stationerade på ön, dessutom håller ett amerikanskt företag på att etablera verksamhet baserad på ett moderskeppsförhållande. Man flyger in dollarturister, de får bo på ett stort moderskepp och fiska från de två 45 fots charterbåtarna (alltså totalt nu 4 båtar tillgängliga för fiske.)
NO TRY, NO CATCH
Henrik Svensson
Action & resedelen
Bearbetning samt faktainslag